Lost myself again and I am no where to be found

Måste bara skriva av mig om hur mycket jag hatar det.. jag hatar det så jävla mycket. Finns ingen som kan förstå hur mycket jag hatar det här. Absolut ingen ingen ingen. Känns som att få ett knivhugg i hjärtat varje gång, hatar det mer än allt som finns att hata i hela världen. Man kan nog inte hata något mer än vad jag hatar detta, och det värsta är att jag inte kan göra något åt saken. Det skrämmer mig så himla mycket, jag kan inte göra nåt för att det ska bli som det en gång var, inte någonting. Jag är så jävla hjälplös och jag hatar att sitta och tycka synd om mig själv men vafan, vad ska jag göra? Ingenting för jag står helt jävla ensam, helt ensam. Och allt jag kan säga till mig är att jag får skylla mig själv. För tyvärr är det sant, man klandrar alltid sig själv men i det här fallet är det så. Jag vill bara lägga det jag hatar i en påse, krossa allt, bränna allt och sedan bomba det och elliminera det. Jag vill inte att det ska finnas, vill inte att det ska vara här, jag vill att det ska försvinna, inte existera. Ville aldrig att det skulle komma, hatar det. Hatar det mer än allt och jag hatar aldrig något men just detta.. jag försöker vara lugn och intala mig själv att det kommer ordna sig men alla negativa tankar tar över och man sänker sig själv så otroligt mycket tills man kommer till den punkten då man har gett upp och inte orkar mer, jag skäms, är så jävla utmattad, trött i min kropp och själ och det känns ändå som det bara blir sämre, vad man än gör.  Och som sagt, det värsta är att jag inte kan göra något, jag kan inte göra ett skit. Hur mycket jag än vill det, så kan jag inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0